“The best new thing that has happened in European jazz for a long time!” (LeMonde).
Vi instämmer i att sopransaxofonisten Emile Parisiens senaste album Louise håller toppklass.
Att konstnären Louise Bourgeois gigantiska spindelskulpturer inspirerat till albumtiteln bör också premieras. Denna amerikansk-europeiska sextett balanserar eruptiv energi med ett subtilt och syrerikt anslag. På släkttavlan syns Wynton Marsalis, Ornette och Weather Report. Det styrks av att Parisien spelat i The Syndicate som framför och förvaltar arvet efter Joe Zawinul. Även europeisk konstmusik har haft betydelse för Parsien. Denna stjärnspäckade sextett har emellertid en alldeles egen ton, som öppnar dörren till en bred jazzpublik.
I olika konstellationer har Parisien släppt 10 album på Act, en av de viktigaste etiketterna inom nutidsjazz. Har har fått ett flertal utmärkelser, hyllats i internationell jazzmedia och delat scen med Christian McBride, Johnny Griffin och Bobby Hutcherson.
Faschingpubliken nickar instämmande i att Theo Croker är ytterligare ett starkt skäl att boka kalendern. Denna grammynominerade trumpetist, kompositör, producent och sångare gjorde ett bejublat framträdande i höstas. Downbeat gav hans senaste album fem stjärnor. Biljetter ute nu!
Emile Parisien sopransax
Theo Croker trumpet
Julien Touery piano
Gabriel Gosse guitar
Joe Martin bas
Nasheet Waits trummor
Deeply lyrical, disciplined and free. – Michael Ullman, Artsfuse
Louise is an excellent album. It manages to seduce the ears from the first playthrough and keeps surprising each time it is played again.
– Best of Jazz
Whether the bandleader delves into modernized bop lines encouraged by avant-garde touches on the swinging “Jojo”, folds Italian yearning melodies and world rhythms on Negro’s “Il Giorno Della Civetta”, or embraces rhythmic voraciousness on Codjia’s “Jungle Jig”, the results are balanced and technically impressive. – Jazztrail
Parisien’s intricately arranged forms set up intense, concise interactions among the players in his new transatlantic sextet. He also likes to aggregate their sonorities into rich, unusual blends. – Thomas Conrad, Jazztimes
