Kontakt & Styrelse

Önskar du komma i kontakt med Faschings Vänner?
Maila: medlem@faschingsvanner.se.

Postadress:
Faschings Vänner
c/o AB Fasching Musikproduktion
Gamla Brogatan 44
111 20 Stockholm

Telefon: 070-798 50 45

För inbetalning av gåvor använd vårt Plusgiro 45 83 92-8.

 

FASCHINGS VÄNNERS STYRELSE

Styrelsearbetet i Faschings Vänner är ideellt. Vi brinner alla för jazzen och Fasching, ett intresse som ger oss mycket arbetsglädje och gemenskap. 

En av styrelsens viktigaste uppgift är att värva nya medlemmar. Med hjälp av Faschings generösa rabatt på 25 % på entréavgifterna är resultatet bra för att inte säga lysande – vi är nu drygt 1900 medlemmar. En annan viktig uppgift är att digitalisera hanteringen av medlemsfakturor och medlemskort. 

Tack för att du stöder klubben med ditt medlemskap och tack även för dina konsertbesök på Fasching. Är du inte medlem? Välkommen med din anmälan till oss – du hittar länk till anmälningsformuläret på sidan Bli Faschingvän.

Styrelsen består av:
Emil Breman, ordförande
Bosse Ahnegård, vice ordförande
Eva Kubatzki, ledamot
Hasse Lehto, kassör
Hans Nilsson, ledamot
Lars Olsson, ledamot
Jari Rusanen, ledamot
Anders Wenström, ledamot

Hela styrelsen samlad efter årets första sammanträde. Från vänster: Jari Rusanen, Hasse Lehto, Bo Ahnegård, Eva Kubatzki, Lars Olsson, Hans Nilsson, Anders Wenström och Emil Breman.

************************************************************************

SÅHÄR PRESENTERAR SIG STYRELSEMEDLEMMARNA, DE NYVALDA FÖRST:

EMIL BREMAN, ordförande

Emil valde redan som ung att satsa på musiken och sina saxofoner. Han kom in på ett musikgymnasium och spelade mycket under några års tid efter sin examen. Motivationen kring att själv spela tog dock slut och han sadlade om till entreprenör. Han har sedan dess startat en rad olika bolag och är idag engagerad inom främst två bolag (Vikarielärare samt Air Wipp AB), varav det första sysselsätter honom till fullo. Han jobbar där med rekrytering av legitimerade lärare samt rektorer till skolor runt om i Sverige.

Ideella föreningar har varit en stor del av Emils liv under många år. Främst från KFUM (världens största barn- och ungdomsförening) och för Transfer.nu. Med erfarenhet som ordförande, ledamot, projektledare för internationella samarbeten och även verksamhetschef inom ideell sektor har Emil mycket kunskap att bidra med för att få Faschings Vänner att utvecklas vidare. Inom musiken har han varit ledamot på Musikaliska (Blåsarsymfonikerna samt Länsmusiken i Stockholm).

Jazzen har alltid varit ett stort intresse. Flitig besökare på jazzklubbar runt om på jorden, men trivs alltid bäst på Fasching.

Emil hälsar: ”Jag ser fram emot att få fortsätta Faschings Vänners fina arbete med att stödja Fasching, vara en viktigt social plattform för jazzintresserade personer och även se till att vi får med fler ungdomar som är intresserade av jazz. Är ödmjuk inför uppgiften att förvalta samt utveckla föreningen.”

Kontakta Emil: emil@faschingsvanner.se, 070-798 50 45

ANDERS WENSTRÖM, ledamot

Under uppväxten i Vimmerby hade jag turen att ha en pappa som spelade piano till husbehov, liksom 78-varvare på skivväxlaren i en radiogrammofonmöbel i teak, stor som en mindre bil.  Ur den matades jag tidigt med Frank Sinatra och Billy May´s orkester, Nat King Cole och andra storheter på 50-talet, liksom triojazz med Errol Garner via ett ex av den allra första generationen vinylskivor.

Det blev grunden för mina tidiga idoler/husgudar: Basie (Atomplattan!) Art Blakey, Nancy Wilson och, kanske allra mest, Canonball Adderley – särskilt det han runt 1960 lanserade som ”soul jazz”. Sedan var jag såld och vägen öppen mot Miles, Coltrane och be-bop i största allmänhet.

Men jag var inte ensam om att gå den vägen mot ”musikalisk mognad” i min lilla hemstad. Några år in på 60-talet växte ett gäng likasinnade mellan 15 och 17 år samman till ett slags kollektiv med nymornat jazzintresse som kitt. I brist på annat att göra i stan tog vi saken i egna händer och skapade vår Jazzklubb Focus, inrymd i en nedlagd korsettfabrik. På något sätt lyckades vi få Rolf Billberg att ta sin altsax med sig på tåget från Stockholm för en invigningskonsert tillsammans med vad som kom att bli vår lilla hustrio.

Sedan blev det studentexamen, juridikstudier i Lund och yrkesliv i Stockholm, mestadels inom Regeringskansliet och Exportrådet. Plus runt tio år utomlands för internationella organisationer, i tur och ordning i Oslo, Köpenhamn, Genève och Harare i Zimbabwe. Efter att ha lagt nio-till-fem-jobbet på hyllan har jag ägnat rätt mycket tid och energi åt att hålla liv tidningen JAZZ (Orkester Journalen) som dess styrelseordförande. Och att hänga på Fasching, så klart! Lyssnar nu med störst behållning till e.s.t. och fusion, inte minst, via ett par steg bakåt i jazzhistorien, Steps Ahead!

 

HANS NILSSON, ledamot

Jag har, så länge jag minns, varit en hängiven lyssnare. Under barndomen i Västervik drabbades jag av långa och djupa perioder av, i kronologisk ordning, ABBA, Kiss, Adam and the Ants och the Clash till dess att jag, i början av 80-talet, helt snöade in på  elektroniska band som Kraftwerk, Ultravox och DEVO. En kort period av blues ledde till att jag började upptäckta all den rock (av olika hårdhetsgrader)som jag missat under min synt-askes.

Jag har nog alltid velat spela i band men valde, av skäl jag än idag inte förstår, att börja spela fiol. Långt senare, på gymnasiet, såg jag chansen att rätta till mitt misstag. Trummisen i ett av mina kompisars band skulle vara bortrest under en talangtävling. Jag spontanköpte ett trumset och övade hårt i klädkammaren i två veckor. Vi spelade Killed by death av Motörhead. Sångarna bar hjälm och våtdräkt och körde in på scen på moped. Basisten fick känning av astma på grund av rök och bensinångor men bet ihop trots att det svartnade för ögonen. Äntligen var jag med i ett band!

Att börja spela musik hade oväntade effekter på mina öron. Förutom Genesis och Rush, började jag lyssna på Billy Cobham, Wheather report, Al di Meola, Pat Metheny och Mike Stern vilket öppnade en dörr till jazzen som sen dess har stått vidöppen…

När jag efter gymnasiet läste matematik och fysik i Lund fick jag möjlighet att se många av mina hjältar på Kulturmejeriet och på Montmartre i Köpenhamn. 1993 flyttade jag till Kungsholmen. Med promenadavstånd till Fasching, föll det sig naturligt att det var just där jag skulle hänga, ibland flera gånger i veckan.

Efter att ha jobbat några år som gymnasielärare, tog jag tjänstledigt för att lära mig franska och jobba med skidåkning. Den resan varade i 6 år.

Väl åter i Stockholm 2010 fick jag ett  intressant jobberbjudande. Under de tre år jag jobbade på musikergymnasiet Rytmus handlade det mesta om musik. Att ha några av Sveriges vassaste musiker som kollegor och alla dessa kreativa elever kring sig inspirerade mig att börja öva på allvar (typ). Jag spelade i elevensembler, läste musikteori och gehörslära. I mitt nuvarande jobb på Franska skolan är jag delaktig i musikaler och konserter samt har precis startat en bouleklubb; Franska skolan Heavy metal.

Jag är, som säkert framgått, långt ifrån renlärig men trivs med det. Jag uppskattar fortfarande både Depeche Mode och Rage against the machine, men av alla genrer känns jazz/fusion som den mest levande just nu. Nya favoriter är till exempel Gogo Penguin och Tigran Hamasyan men jag gör upptäckter så gott som varje vecka.

 

BOSSE AHNEGÅRD, vice ordf

Bosse har varit en passionerad jazzdiggare sen uppväxten i Hedemora. Passionen ledde till strategiska bosättningar: bodde under studietiden i Stockholm 150 meter från Gyllene Cirkeln och bor idag 200 meter från Fasching.

Han har varit medlem i Faschings Vänner sedan föreningen startade 1989 och aktiv i styrelsen i både Fasching Musikproduktion AB och Faschings Vänner sedan 2003. Bosse har ingen egen musikalisk bakgrund utan förstår sig bättre på noter i årsredovisningen än dem som placeras på notlinjer. Bosse njuter av all välspelad jazz oavsett inriktning och har aldrig förstått sig på ideologiska fejder mellan olika stilar.

Vid sidan av jazzintresset försöker Bosse hålla sig à jour med vad som händer inom det tidigare yrkeslivets intressesfärer inom naturvetenskap, IT och affärsliv. Bosse när en hemlig plan som ordförande i sin bostadsrättsförening att kollektivansluta hela denna till Faschings Vänner.  Bosse hoppas också att hans lidelsefulla jazzintresse ska gå i arv till barn och barnbarn.

 

EVA KUBATZKI, ledamot 

Jazzintresset styrdes tidigt upp av en storebror som arrangerade jamkvällar vid föräldrarnas grammofon. Vi lärde oss dansa till Louis Armstrong och Ella Fitzgerald för att senare övergå att lyssna till favoriter som Charlie Parker, Miles Davis, Billie Holiday och Lasse Gullin. Eva har tidigare varit engagerad i föreningsjazz genom ett ordförandeskap i Blue Bird Jazzklubb i Kristianstad och Jazzfestivalen i Kristianstad-Åhus. Arbetet resulterade bla i klubbens utgivning av boken ”Blue Bird – en jazzhistoria”. Eva är marknadsekonom och har jobbat som produktchef inom livsmedel – det har alltså varit väl sörjt för både den andliga och lekamliga spisen i livet.

Eva började arbeta i Faschings Vänners styrelse 2011 med uppdraget att i första hand hjälpa till med vänföreningens kommunikation och medlemsaktiviteter och har varit med om att lansera en ny hemsida, nytt informationsmaterial och Faschings Vänners Swing Cup i golf.

 

HASSE LEHTO, kassör

Hasses jazzintresse började, hur konstigt det än kan låta, på ungdomsgården Kingside på Kungsholmen i slutet på 50-talet. Där spelade ofta popband typ Violents mfl och Hasse blev då väldigt fascinerad av trummor. I realskolan spelade en av klasskamraterna tenosax och när han fick höra om Hasses intresse för trummor, kom han en dag med en skiva och sa: Gillar du trummor ska du lyssna på denna. Det var ”The Hawk Talks” med Louis Bellson. Det blev inkörsporten till jazzen.

Hasse blev sedan en flitig gäst på Konserthuset, Gyllene Cirkeln, Källhagens Värdshus, Bal Palais, Strömsborg och alla andra ställen där det spelades jazz. Hasse gillar också att resa och passar då på att lyssna på jazz, han har besökt North Sea Jazz Festival på 80-talet då den hölls i Haag och även gjort besök på 2000-talet då festivalen flyttade till Rotterdam.

Efter att gått ut handelsgymnasium och lovat sig själv att aldrig hålla på med bokföring och siffror, blev det så ändå med arbete inom resebranschen, åkeri, transport och bilverkstäder. Dessutom hela tiden kombinerat med arbete som egen redovisningskonsult.

De senaste 10 åren har Hasse engagerat sig ideellt för jazzen, framför allt i Jazzklubb Nordost, Jano, men även andra organisationer. Hasse tycker det är extra roligt att bli invald i Faschings Vänners styrelse, eftersom Fasching är en av de ledande jazzscenerna i hela Europa.

 

LARS OLSSON, ledamot 

Lars började spela trummor i tidiga tonåren och tillsammans med några entusiaster skapades en septett – likt Dompan m.fl. på 1950-talet. Gruppen köpte fina arr. av bl.a. Jan Johansson och Gösta Theselius och åkte under helgerna runt och spelade i folkparker och på andra dansställen i Dalarna.

Efter studenten blev det en karriär som flygofficer och trumspelet upphörde. Dock inte passionen för jazz och annan bra musik. 1980 lockades Lars över till försvarsindustrin och slutade det civila yrkeslivet som informationsdirektör i försvarsindustrins intressebolag SOFF 2009.

2002 ringde den gamle orkesterledaren och berättade att folkparken i Rättvik skulle fira 70-årsjubileum: ”Vi skall vara med och spela. Du måste komma hit och repa.”

Oj, oj! Jag köpte ett trumset och började öva. Hittade bl.a. ett par skivor med Jan Allans Trio Con Tromba (utan trummor) som passade mig perfekt.

Spelningen gick förvånansvärt bra – Lars fick blodad tand och trumspelet tog fart igen. Idag har han ca 60 skivor inspelade utan trummor, dessutom några hundra låtar på Spotify, och sitter nu i en egen studio och spela trummor med världseliten! Senaste tillskottet är en ny skiva med Kenny Barron och Dave Holland, ”The Art of Conversation.” Men Lars hinner även med några småband då och då och, givetvis, jazzkurserna på Visingsö på somrarna.

 

JARI RUSANEN, ledamot 

Jari lyssnar på mycket jazz och går ofta på konserter. Den första idolen som öppnade intresset till jazzens värld var Miles Davis. Intresset för jazzplattor från 50- och 60-talen håller i sig än idag, men Jari håller sig ständigt uppdaterad med dagens jazzutbud.

Jari flyttade till Sverige från Finland i slutet av 80-talet för att plugga statskunskap vid Uppsala universitet och kom där i kontakt med jazzen för första gången via jazzintresserade kompisar. Första kontakt med Fasching blev en konsert under det tidiga 90-talet under Vattenfestivalen.

Jari har studerat utomlands vid flera tillfällen i USA, Spanien, Frankrike och Ryssland. Han har jobbat på internationella sektetariatet på Högskolan Dalarna i Falun och i Bryssel med administrationen av EU-kommissionens studentutbytesprogram Erasmus. Idag arbetar Jari hos Universitets- och högskolerådet, huvudsakligen med rapporter, analyser, statistik och föreskrifter.

Jari är en hobbyfotograf och har varit med i olika föreningar för fotografering, natur och film och under studietiden i Uppsala jobbade han som internationell sekreterare på Uplands nation.