Konceptualisten och multi-instrumentalisten Ben Lamar Gays pan-amerikanska långkok består av organiskt odlade råvaror som drivits fram i gassande sydstatsvärme: jazz, blues, R&B, raga, barnvisor, tropicalia, two-step och hiphop. Eller Omni genre som han själv beskriver uttrycket.
Barndomens somrar tillbringade han hos aunt Lola i Alabama. Favoritsysslan var att mata grisarna som strövade runt på gården. Ben och Lola brukade stå stilla vid vägen intill foderplatsen och lyssna på ljuden: väderlekens spel, vinden som viskade i tallarna, vaktelsången och kusinernas avlägsna röster längre bort på vägen.
Lola berättade att hon, under en viss tid på dygnet, kunde höra sin far köra på åkern, nära det gamla huset där hon växte upp. Även om hennes far sedan länge gått ur tiden, kunde hon tydligt höra traktorns rytm och känna hans närvaro. Berättelsen gjorde starkt intryck på den sjuårige Ben, som då fick sin första medvetna upplevlese av termodynamiken och dess första lag: att energi varken kan skapas eller förstöras, bara överföras. Det senaste albumet Open Arms to Open Us tar fasta på detta och tolkar rytm som ett arv av information – ungefär som DNA eller RNA. Framtida generationer måste sätta sin tilltro till rytmen, menar Ben. Ty det är den enda sanningen som färdas långa sträckor och ständigt överlever fasadernas sönderfall.
Boka kalendern för en kväll med denna säregna och hyllade artist!
Ben LaMar Gay, cornet, synth, vocals
Edinho Gerber, guitar, vocals
Matt Davis, sousaphone, vocals
Tommaso Moretti, drums
These are intuitive compositions, sound collages borne of cultural curiosity, piquant contrasts, and Gay’s pack-rat embrace of his sonic experiences.
Britt Robson – The Jazztimes
The new “Open Arms to Open Us” leaps across all sorts of portals, dipping into the dawn of jazz right on through its vibrant present moment, with glints of woozy hip-hop, Prince-ly funk, wordless ululations, Tropicália and gospel yips thrown in for good measure.
Andy Beta – The Washington Post
