”Om jag måste inta trummisens roll och hålla takten kan jag inte det.” sa Rudy Royston i en intervju med Modern Drummer för några år sedan. Sedan lade han till att jo visst kunde han – ”men det är inte enkelt”. Det är svårt att tro honom – han är en gudabenådad trumslagare. Men, det är inte för att han är en rytmmaskin som håller ett stadigt beat som han har blivit känd. Snarare spelar han på trummorna som ett annat instrument – han lägger grunden med rytmen, men sedan spelar han i princip melodier på sitt trumset och sina percussioninstrument. Det handlar helt enkelt om en trummis som inte bara sköter musikens grund – han gör så mycket mer.
Ta senaste albumet som exempel, barndomsskildringen Flatbed Buggy där hans trumspel bär alla kompositioner, även när de smyckas med dragspel, basklarinett, cello och bas. Allt sitter ihop – men det är trummorna som märks mest. För hur tekniskt skicklig han än är står Royston också för något som kan kallas demokratisk musik. Visst förekommer solon, men snarare undantagsvis. Det är tät musik där alla delar sitter ihop snyggt.
Roystons fantastiska trumspel har inte bara gjort storverk för hans egna skivor. Han har med stor framgång spelat med välkända namn som Bill Frisell, Ravi Coltrane, Branford Marsalis och The Mingus Band – för att nämna några. Rudy Royston är en hörnpelare på New Yorks jazzscen och kommer nu tillbaka till Fasching, efter tidigare besök med Rudresh Mahanthappa.
Rudy Royston – trummor
Gary Versace – dragspel
John Ellis – klarinett, saxofon
Hank Roberts – cello, vocals
Peter Slavov – bas