Bild på Mary Lattimore / Support: Death and Vanilla

Mary Lattimore / Support: Death and Vanilla

Los Angeles-baserade harpisten Mary Lattimore tillhör den exklusiva skara artister, som både omformulerar sitt instruments möjligheter och skapar relevant, banbrytande musik. Det bekräftades av Lokko i P2 som lyfte harpans renässans och exemplifierade med hennes album. I hennes musik förenas experimentell konstmusik och modern, seriös pop.  Lattimore använder elektroniska effekter för att förstärka sina graciösa harpaimprovisationer. Tänk keruber på stackmoln av fraktaler; det skimrar, glittrar och är både kristallikt melankoliskt och psychedeliskt eteriskt. De senaste åren har sättningen utökats med gitarr, keyboard och Theremin. På singeln Didn’t see the Comet (2022) badar Frisellsk countrygitarr, syntpads och glittrande harpa i ett hav av reverb. 

Lattimore har släppt fyra soloalbum, spelat på ett dusstinal indiepop-album samt anlitats av Jarvis Cocker (Pulp), Thurston Moore (Sonic Youth) och Kurt Vile (The War on Drugs). Hon är klassiskt skolad vid Eastman School of Music i New York. Under 2000-talet var hon en del av undergroundscenen i Philadelphia och spelade i flera psych-folkband.  

”… Lattimore somehow folding a lifetime of emotion into a 10-minute track.” 

– Dave Cantor, Downbeat

Though her songs often evoke a feeling of solitary contemplation, many of her pieces are born from the spark of playing off the creative energy of a peer. With Silver Ladders Lattimore worked with Slowdive’s Neil Halestead on a collection of solo compositions and joint improvisations that funnel into an album of reflective, autumnal bittersweetness.  

– Fred Thomas, All music

Support: Death and Vanilla

Malmöbandet Death and Vanilla släppte 2023 nya albumet ”Flicker” på engelska Fire Records. Deras unika pop blandar dub-reggae med Cans motoriska spiraler, det modala loopandet från Philip Glass och The Cures drömska pop; samt tar referenser från Spiritualized, Talking Heads och Brian Eno.

Death and Vanilla använder mest äldre instrument, som vibrafon, orgel, mellotron, tremolo gitarr och Moog. De älskar de varma ljuden från de äldre analoga instrumenten som skapar ett mer organiskt ljud, där varje glappande kontakt och brus bidrar till musikens atmosfär.

Death and Vanilla låter som att allt är möjligt, och de har gjort egna soundtrack till äldre filmer som de framfört live, såväl som spelningar och turnéer i Europa och USA.

Marleen Nilsson – orgel, sång
Anders Hansson – gitarr, sampler
Magnus Bodin – Moog, Mellotron