Tillsammans har sopransaxofonisten Emilie Parisien och dragspelaren och sångaren Vincent Peirani uppträtt tusentals gånger. Åtminstone 600 av dessa konserter har de framträtt som en duo. De övriga i olika bandkonstellationer. De har förärats en lång rad priser som bland annat Les Victoires du Jazz hemma i Frankrike.
Det stora genombrottet kom med skivan Belle Époque – där duon hyllade sopransaxmästaren Sidney Bechet. Att lyssna på den var som att ständigt befinna sig i en svartvit fransk film där ett stilla regn faller över Montmartre i Paris, och där dragspelstonerna och saxofonljuden snirklar sig runt den franska huvudstaden. Tänk Amelie från Montmartre utan färg, eller varför inte en film av Jacques Rivette?
Samspelet mellan de båda instrumenten är luftigt nostalgiskt, men rymmer också en hetta och puls som inte minst märks i det nya material som duon presenterat under året. Albumet heter Abrazo, vilket betyder omfamning. Kanske är det en musikalisk, broderlig kram som avses, eller kanske snarare omfamningen som håller samman ett dansande par, för på nya skivan rör sig fransmännen utanför landets gränser och undersöker tangons hela elegans och kultur. Här ryms det melankoliska och passionerade sida vid sida. Deras långa tid tillsammans hörs i den oerhörda dynamik och tilltro som de har till varandra, oavsett om det handlar om klassiska stycken skrivna av Astor Piazzolla eller om det är egna kompositioner – eller omtolkningar av en Kate Bush-låt. Allt låter franskt och samtidigt tango.
Emile Parisien – sopransaxofon
Vincent Peirani – dragspel
