Bild på ALABASTER DEPLUME + LOVA LOVA 

ALABASTER DEPLUME + LOVA LOVA 

Clandestino Festival firar 20 år i år och vi fortsätter vårt finfina samarbete med denna festival!
ALABASTER DEPLUME

 Utan rädsla finns inget mod. Och mod, ja det verkar vara drivkraften hos Alabaster dePlume – en musiker som gjort det till sin konstnärliga strategi att hoppa huvudstupa in i det som skrämmer honom.

Det kanske låter som ostigt självhjälpsbabbel, men det är så Alabaster dePlume jobbar, hans mål är att  desarmera lyssnaren och öppna för empati. Han heter egentligen Angus Fairbairn och var verksam i diverse noisekonstellationer hemma i Manchester innan han lärde sig spela saxofon och blev en del av Londons prunkande jazzscen. Hans musik rör sig bortom formler och skolning, i samma solsystem som Beverly Glenn Copeland och Alice Coltrane, men med en humor torr som en engelsk cider.

Många av alstren är tonsatta dikter med till synes naiva budskap, men de växer i takt med att hans röst bryter igenom, förkunnande vikten av att ”Be Nice to People”.

2020 släppte han albumet To Cy & Lee: elva instrumentaler med Alabasters luftiga tenorsax i centrum. Albumet hämtade inspiration från hans arbete med patienter som led av psykisk ohälsa. Det blev en oväntad succé. På kommande skivan Gold ger sig dePlume åter ut i det okända och arbetar med nya kombinationer av musiker på nästan varje spår.

– Alabaster Deplume (tenor sax, lead voice, electric guitar)
– Rosetta Carr (bass and voice) (Franc Moody)
– Dan Nicholls (synth) (Squarepusher, Goldie)
– Josefin Runsteen (drumkit and voice) (Ane Brun, Mariam the Believer)
– Karl Jonas Winqvist (percussion and voice) (First Floor Power )
– Guest poet Joshua Idehen (Sons of Kemet)

———————–
LOVA LOVA

Vem är han – Wilfried Luzele med sin karmosinröda särk och glasögon av konservburkar? Denna udda fågel från Kinshasas undergroundscen förlorade tidigt sina föräldrar och togs om hand av släktingar. Han började sin musikerbana som korgosse i kyrkan, men passade in dåligt på grund av sin tendens att rappa hellre än att sjunga trestämmiga psalmer. För att fly den bistra vardagen började Wilfried Luzele ikläda sig olika roller: Han var Monstret, Dubbel-Kungen och ett tag ett modelejon i den kongolesiska sapeur-stilen. Han gjorde sig steg för steg ett namn som artist, och vid tiden kring EP:n Mutu Wa Ngozi blev han istället den rödklädde Lova Lova-faraonen, en afrofuturistisk magiker. Med texter på lingala, kikongo och franska skildrar han humoristiskt tillvaron i megastaden Kinshasa och de parallella universum han ser genom sina steampunkbrillor.

I skrivande stund gör Lova Lova de sista finputsningarna på sitt tredje album. Där han tidigare jobbat med ett elektroniskt sound backas han nu upp av en trio bestående av trummor och två funkiga basister. Hiphop, soukous och ett stänk karibisk backbeat förenas i en kosmisk käftsmäll.