Yasuaki Shimizu är något av en kultfigur inom japansk musik: saxofonist, kompositör och producent med en katalog som rör sig mellan jazz, ambient, new wave, minimalism, pop och japansk folkmusik utan att fastna i något enskilt fack.
Sedan slutet av 70-talet har han släppt en rad klassiska skivor och samarbetat med namn som Ryuichi Sakamoto, Björk och David Cunningham. Mest välbekanta är förmodligen hans soloalbum Kakashi från 1982 (med sitt ikoniska kattomslag) och hans band Mariahs klassiska Utakata No Hibi från 1983. Två mästerliga hybrider där japansk folkmusik och pop filtreras genom en finslipad elektronisk/disco-doftande produktionsestetik som låter lika modern nu som då.
Genom åren har han fortsatt söka nya riktningar, vinklar och ingångar i musiken. 1987 släppte han Music For Commercials, en samling musik i kort jingel-format, ursprungligen skriven för japanska TV-reklamer. Albumets kristallklara elektroniska produktion och korta ambienta miniatyrer har pekats ut som inspirationskällor för samtida producenter som Oneohtrix Point Never. Under decennierna som följt har Shimizu samarbetat med avantgardemusiker från London-scenen, tolkat Johann Sebastian Bachs cellosviter och komponerat soundtracks för film och TV. I november gör han en efterlängtad återkomst till Fasching. Dunderslutsålt 2018, det lär det bli i år igen.
