Sergio Sayeg, alias Sessa, är fascinerad av musikens rörighet. De små mutationer och imperfektioner som sker när musiken förflyttas och översätts. Med utgångspunkt i det formbara MPB-soundet rör han runt genre-influenser som i en perfekt balanserad caipirinha: mjuk soul möter kantiga rockriff, svävande jazzmelodier och sambarytmik.
På nya albumet Pequena Vertigem de Amor utforskar Sessa ett fullare, mer soulbetonat sound, med ledstjärnor som Roy Ayers, Sly Stone, Erasmo Carlos och Tim Maia. Han beskriver det själv som ”mer nattetid, mer öppet, krokigt funky”. Keyboards, wah-wah-gitarrer och trummaskiner målar musiken i mörkare och djupare skymningstoner än hans tidigare releaser. Texterna utgår från hans erfarenheter av att bli pappa och den prioritetsförändring det inneburit. En förändring som också skildras i musiken, där gitarren inte längre är i ensam huvudroll utan piano, blås och stråkar tävlar om uppmärksamheten.
Senast han gästade Fasching stod det varma, intima nylonsträngade i fokus, med minimalistiska bossanova-arrangemang och rika texturer. Den här gången blir det mer soul, samba-jazz och tidlösa MPB-melodier.
