Gary Bartz har spelat med alla: från Charles Mingus och Art Blakey till Miles Davis. Men det är som sig själv han har påverkat mest. Under sex decennier har han rest mellan hardbop, frijazz, jazz-funk och spirituell improvisation, utan att fastna i några gränser. Han är lika hemma i Live-Evil som i Jazz Is Dead.
Hans 70-talsprojekt Ntu Troop bröt ny mark med sin mix av afrocentrism, jazz och politisk medvetenhet, och albumen han gjorde med Mizell Brothers har blivit samplingsguld för hiphopens största crate diggers, från A Tribe Called Quest till Jurassic 5 och Photek. Det finns något i Bartz sound som aldrig blir daterat. Ett slags genomlysande ärlighet. En musikalisk ryggrad.
Nu är han tillbaka med sin första soloskiva på över ett decennium, producerad av Grammyvinnaren Om’Mas Keith (Frank Ocean, John Legend). Och live är han lika angelägen som alltid. Han pratar, spelar, predikar, men aldrig på bekostnad av lyssnandet. Bartz är inte en legend för att han har varit där, utan för att han fortfarande är här.
LINEUP
Gary Bartz – altsaxofon, sopransaxofon, sång
Marc Cary – piano
Paul Bollenback – gitarr
Gerald Cannon – bas
Kassa Overall – trummor
